Om vi gör det tillsammans - så får vi mer tid tillsammans!

2017-11-19

Igår morse tog jag med min allra bästa träningskompis till ett härligt - och lite annorlunda - träningsevent! Många träningsevent vänder sig till oss "redan inbitna". Oss vuxna. Men det här var faktiskt egentligen mest riktat till det finaste vi har - barnen!

SportHälsa's content manager/chefredaktör Anna Lissjanis och hennes kollega Milla Åkerlund har det helt fenomenala event-konceptet "Frisk & Stak Familj". Liksom, vad är det viktigaste vi har? Våra barn. Vad är det vi aldrig kan få nog av? Tid. Tid till träning. Tid att spendera med våra barn. Tid ihop och tid isär. Så - varför inte göra något som gynnar alla - träna tillsammans på barnens villkor.

Igår var det dags för Stadium att öppna sin junior-butik i Sergelgången i Stockholm. Det i sig är ju grymt. Tänk dig en hel butik där du slipper gå runt och förklara för barnen, när de väl hittat något, att; "det där finns inte i din storlek - det är för vuxna". Det slipper du i denna butik!
I samband med invigningen körde såklart Anna och Milla ett event med "Frisk & Stak Familj". Snacka om "urban training". Här var vi, precis utanför entrén till NK och Stadium, nere i Sergelgången och skulle få träna tillsammans. Uppvärmningen var "huvud-axlar-knä-och-tå". Och jag kan säga att det är ju den perfekta uppvärmningen - det kommer jag kopiera rakt av. I snabbare och snabbare tempo ska du ner och upp. Och barnen älskar det!

Sen följde en rad roliga övningar. "Följa John", grodhopp, enbenshopp, ufallsgång, "russian twist", knäböj, "hopp över - och kryp under vuxen"  och sist men inte minst  - stafett. Vi hade en underbar lördag morgon tillsammans. Glädje av att röra sig tillsammans! Och självklart - som på alla "bättre" event så bjöds det på en fin "goodie bag" efteråt. Och jag fick dessutom en riktigt bra uppvärmning inför min runda på Lidingö som jag gav mig ut på därefter. Men det berättar jag mer om en annan dag.

Söndag, underbara söndag. Kan vara bästa dagen på hela veckan!? Jag ska lura lite på det...

Arbetslust!

2017-11-18

ÄNTLIGEN! Känslan när jag slog igen datorn i går och trampade hem på cykeln var sååå härlig! Har haft ett par helt hysteriska veckor på jobbet - och även om jag vet att det inte "tar slut" så har jag iallafall just nu passerat (och presterat) en av höstens kanske mest centrala milstolpar.
Jag slås av tanken kring vilken enorm energi och kapacitet jag faktiskt har. Att jag har förmågan att verkligen gå "all in" och lägga ner min själ i det jag gör. Det jag brinner för. Det jag känner fyller ett syfte. Det som gör skillnad.

Och det är här, just här, mina vänner som jag upplever en sån lycka! När jag inser att, ja, visst, jag sliter som ett djur, alla dagar är inte 100% "pure pleasure" - men majoriteten av de 45-50 (!) timmar jag spenderar på mitt arbete (oavsett om jag är fysiskt på plats eller arbetar någon annanstans ifrån) får jag energi!

Jag minns fortfarande den där bistra dagen i december för snart exakt två år sen. Jag var på väg hem (försenad) för att fira sonens födelsedag. Stressad. I snöblask och blåst. Det ringde. Okänt nummer. Jag brukar för övrigt aldrig ringa tillbaka när jag har ett missat samtal från ett nummer jag inte känner igen utan att först kolla upp vem det är (med anledning av relationen/icke relationen med min mamma, som ni vet...). Men. Just den här gången ringde jag upp. Och fick frågan om det kunde vara intressant att höra mer om en tjänst på ett företag. Ett av Sveriges ledande företag inom revision och rådgivning. Hmmm...ok. Inga förutfattade meningar nu, men hur "sexigt" låter rådgivning och revision när man jobbar inom IT? Inte särskilt. Men. Jag gick med på ett "förutsättningslöst" möte. Och på den vägen är det...
Och jag har - sen första dagen jag först klev in på PwC känt en sådan kärlek! Jag känner att jag hör hemma. Men framförallt att just jag är viktig. Jag fyller en funktion. Och, sist men inte minst, jag har en arbetsgivare som förstår värdet av att ge sina anställda förutsättningar för att faktiskt "orka". Sedan första dag på PwC har jag varit tydlig med att jag måste få prioritera min tid för träning - för att den är min "återhämtning", min källa till energi och kraft. Och jag har nog bevisat det tusen och åter tusen gånger om att den "investeringen" lönar sig.

Och inte bara har jag utvecklats inom min roll - jag har också haft den enorma förmånen att göra stor skillnad inom det område som jag älskar näst mest nämligen - träning, hälsa och framförallt gemenskap! Jag kommer berätta mer om det i ett helt separat inlägg senare...

Kontentan av detta är att det som vi ofta glömmer bort som en källa till energi är den plats där vi spenderar, kanske, den största delen av vår vakna tid. Nämligen på vårt arbete!
Ger ditt arbete och din arbetsplats (över lag och över tid) dig energi? Känner du att det du gör är meningsfullt? Har du förutsättningar att - om du inte får energi under din arbetstid - ha ork och kraft över att samla eller återfå din energi efter arbetet/på din fritid? Eller är arbetet din största energitjuv..?

Jag vill ta varje tillfälle att sprida lusten och glädjen vidare! Mår du bra presterar du bra! Hälsa är så mycket mer än träning och så mycket mer än arbete. I förra veckan kombinerade jag de två under en work shop jag höll. Istället för att vara i ett vanligt konferensrum - så tog jag mina kollegor till vår träningslokal! Det blev fantastiskt lyckat! Med gruppövningar liggandes på utrullade yoga-mattor, omringade av bollar och kettlebells och med chins-räcke i taket fick vi en fantastisk 1,5 timme tillsammans! Utan att ens behöva byta om till träningskläder.

Ta dig tid, nu under helgen när du kanske är ledig, att fundera på vad du känner för ditt arbete! Finns det något du kan göra för att förändra eller förbättra?
Jag kommer njuta hela helgen av ett par fantastiskt intensiva veckor - som jag fortfarande inte ångrar det minsta. För att jag vet att jag får tillbaka det tusenfalt. Redan på måndag. Om inte annat kl. 11.30 när vi kör vårt lunchpass!

Ha en skön lördag! Jag ska iväg med sonen och träna med vår content manager/chefredaktör Anna!

Efter ett av våra fantastiska onsdagspass "Work IT Out"! (Ja, det är jag som döpt passet efter "min" IT-avdelning). :-)

Favorit i repris: Gör din "må-bra-kalender" i december!

2017-11-13

Wow! Jag insåg imorse att det är mindre än tre veckor kvar till 1 december! Hjälp vad tiden går fort! Ni som följde mig under förra året vet att jag då gjorde slag i sak och gjorde Min egen advents- och "må-bra"-kalender! Det är för övrigt något jag kommer göra även i år.

Det var såååå himla mysigt att dels planera för men också självklart att se fram emot varje morgon i december. I år ska jag verkligen proppa den full med massa härlig energi! Ännu mer som jag mår bra av. Roliga utmaningar och härliga "belöningar". Jag älskar ju att bada, så jag har planer på att lägga in minst en "lyxig" badbomd eller annat härligt som jag kan sukta efter när jag kommer hem efter en härlig kylig vinterlöptur.

Visst hänger ni på!? Vad stoppar  ni i er "må-bra-kalender" i år? Har du inga idéer? Lugn, jag kommer dela med mig av lite tips och idéer.  Steal with pride!

Här kan ni läsa om hur det blev förra året ( Dan före dan!)

 

I care - träning av rätt anledningar!

2017-11-12

God söndag! Jag lovade ju igår att dela med mig av den monter som jag fastnade längst vid på "Allt för Hälsan".
Förra året var det som ni kanske minns Veronika och Anna i Bodycompassion Center inför släppet av deras andra bok "Ät! (som ni kan läsa mer om i mitt inlägg Att sluta fred, att älska – Att äta!)

Många arbetsgivare inom hälso- och friskvård utbildar sina anställda inom anti-doping. Hur känner man igen och upptäcker tidiga tecken på en person som dopar sig eller använder hälsofarliga preparat eller metoder för att uppnå (snabbare och bättre?) resultat av sin träning. På samma sätt har nu "Frisk och Fri" - riksföreningen mot ätstörningar tagit fram en utbildning för att utbilda inom området ätstörningar. Äntligen, säger jag!

Det finns så många myter, fördomar och tabun kopplade till ätstörningar. Och där man kanske riskerar att leva ikring dem och låta dem "passera obemärkt förbi" är kanske just inom idrottsföreningar och på gym. Jag menar; "ta i tills du spyr" eller "nu är jag inne i en deff" är ju för de flesta inget man reagerar över när man är på "rätt plats vid fel tillfälle".
För ett par veckor sedan möttes jag själv av spåren av spyor på toaletten (och i handfatet) i en träningslokal. Kanske vis av erfarenheten var inte min tanke att detta nog var resterna från en person som "tagit i så att hen spyr" utan snarare resterna från en person som stoppat fingrarna i halsen för att göra sig fri från det som låg i magen och riskerade att kännas extra betungande under det träningspass där man gett sig tusan på att  "gå all in för att bränna allt och lite till". 

Ätstörningar och disfunktionella relationer till mat, ätande men också träning är viktigt! Vad är målet med just din (och dina klienter/kunders) träning? Äter du för att kunna träna, eller tränar du för att kunna äta...eller kanske inte äta..? Hur mycket (eller lite) vet du egentligen om ätstörningar i allmänhet och om ätstörningar i kombination med träning i synnerhet?

"Frisk och fri" har nu etablerat konceptet "I care - med "Frisk och Fri" för träning av rätt anledningar". Du genomgår, en utbildning (digitalt) och får efter genomförd och avklarad utbildning ett diplom som intygar att du har kunskaper inom området ätstörningar och träning. Jag vill verkligen uppmuntra alla som arbetar med idrottsaktiviteter kommersiellt eller i föreningsliv att gå denna utbildning! Du/ni kan verkligen göra livsviktig skillnad! Hittills har kedjan "Fitness 24seven" utbildat delar av sin personal i conceptet! BRA!

Du kan läsa mer om satsningen på http://www.friskfri.se/wp-content/uploads/2015/11/Webbutbildning.pdf och mer om "Frisk och fri"s viktiga arbete mot ätstörningar på http://www.friskfri.se/

Nu ska jag, efter att ha tryckt i mig en redig frukost snart ge mig ut på ett härligt pass! Mätt och belåten. Med fyllda energidepåer ska jag belöna min kropp med träning. Av rätt anledningar!

"Allt för Hälsan"

2017-11-11

Med bästa sällskapet i släptåg väntade en spännande lördag förmiddag på Älvsjömässan och "Allt för Hälsan".  Jag minns väl hur jag upplevde förra året. Som en kavalkad från ytterlighet till ytterliget i form av de tre samlade mässorna "Allt för Hälsan", "Acadermia" och "Fitnessfestivalen". Från det innersta till det yttersta och någon slags konstgjord blandning däremellan.
I år var det helt klart annorlunda. "Allt för Hälsan" samsades med "Sthlm Food and Wine". Jag måste säga att vid första anblick så var känslan och stämningen lite "trött". Åtminstone om man ska bedöma det ur ett "familjevänligt" perspektiv. Det Fitnessfestivalen "förlorade" på de enorma massorna med proteinpulver och "sockersubstitut"-montrar vann de helt klart istället på de aktiviteter som riktade sig till alla åldrar. Fysiska "utmaningar", "Barnens hinderbana" och en rad andra aktiviteter som uppmuntrade till rörelse.
I år var det, i avsaknad av Fitnessfestivalen, lite snålt på den fronten enligt mig. Försäljning av diverse "natur- och hälsokostpreparat" har tagit över och förutom ytan för aktivitet för vuxna i form av ex. yoga så var det i princip bara "favoriten i repris" från förra året - Gibbon Slack line och Indo Board som bjöd på lite utmanande övningar i sin monter. Nu skulle iallafall den där linan få revansch! Tveksamt om jag utvecklat balansen märkbart sedan sist... Och med en inte alltför säker 120 cm hög fotograf blev det få bildbevis som skulle kunna påvisa motsatsen.

Nej - fram för mer och fler familjevänliga aktiviteter på denna typ av mässor! Man missar en viktig och potentiellt stor målgrupp i form av föräldrar som nog mer än gärna skulle kunna ta med sina barn och spendera timmar på mässan om det bara fanns tilräckligt mycket spännande att sysselsätta sig med. Men, absolut. För den målgrupp som troligen skall attraheras, kvinnor i 25-55-årsåldern och som ser mässan som ett ypperligt tillfälle att - barnfritt - spatsera runt mellan vitaminer, yogamattor, kristaller och magnetiska armband som utlovar underverk och bot för det mesta och som sedan glatt traskar över till hallen bredvid för "Sthlm Food and wine" och tar sig ett stärkande glas bubbel efteråt, så är det säkert en hit.

Men, vi hade helt klart ett par härliga timmar även om det inte blev någon långkörare i år. Imorgon tänkte jag dela med mig av lite fler intryck och även den monter som gjorde störst intryck på mig under dagen. Tills dess delar jag med mig av lite bilder från dagen.

(Läs också gärna mina inlägg från förra årets mässa Fit for Life WKND, Dag 1 och Fit for Life WKND, Dag 2)

Katrin Zytomierska in action, gröna drinkar och massagestolar! För att inte tala om hur mycket potatis en elitskidåkare kan trycka i sig för att fylla sitt energibehov! Och appropå elitskidåkare. Det här är nog det närmaste jag någonsin lär komma ett OS-guld! Andreas Södergrens guld från Vancouver 2010 på 4x10 km stafett...

Dålig magkänsla

2017-11-07

Jag har en riktigt dålig magkänsla just nu. Och då menar jag bokstavligt talat. Jag opererade bort gallblåsan när jag var runt 20. Då hade jag haft känningar sedan gymnasiet. Och vilken lättnad det var när gallan efter många turer akut in till sjukhhuset äntligen kunde opereras bort!

Därefter har jag kunnat äta huuur mycket ägg jag vill. Och det går alldeles utmärkt (uppenbarligen) att leva ett liv utan gallblåsa.

Men, en bieffekt av att inte ha någon gallblåsa är att gallan, som produceras av  levern  och som normalt samlas i gallblåsan för att sedan portioneras ut i samband med måltider, istället "pumpas ut lite hejvilt och hipp som happ". Det är normalt inget bekymmer - men det blir ett bekymmer under perioder i livet när man stressar lite extra, äter oregelbundet och dricker mycket kaffe. Det kan göra en extra känslig för andra "magåkommor" i form av magkatarr...och magsår.

För att göra en lång historia kort så har jag haft en del bekymmer med magkatarr och magsår under de senaste åren. I perioder. När det var som allra värst - när jag precis var nybliven mamma (och därmed som ju alla nyblivna mammor gör - lever under en extra stress i form av dålig sömn, oregelbundna och ofta stressade måltider mm.) så blev jag så dålig att jag faktiskt höll på att dö. Det var tur i oturen att min pappa var hos mig just där och just då den kvällen det hände. Och att han körde in mig till akuten. När jag kom in kunde jag inte gå, inte prata, inte röra mig. Jag låg inne på intensiven i tre dagar med ett ph-värde  i kroppen på 6,9 (normalt ska man ha runt 7,4).

Tillståndet kallas acidos. Min kropp höll på att lägga av. Organ för organ började gå ner i viloläge. Man kunde se att jag hade flera små magsår och jag förstod ju senare att den där smärtan jag hade känt under en längre tid skulle jag ALDRIG ha ignorerat... Det var inte magsåren i sig jag höll på att dö av och som orsakade tillståndet - utan det faktum att jag kräktes mycket (orsakat av magsåret och den ökade halten av magsyra och galla), att jag förlorade massor med vätska i kroppen (eftersom jag ju dessutom ammade min son) och helt enkelt till slut fick en helt rubbad syra/bas-balans i kroppen.

Därefter lärde jag mig den hårda vägen att vara mer rädd om mig. Och framförallt att lita på min magkänsla. Äta på regelbundna tider, försöka stressa mindre och också att äta syradämpande vid behov - och i tid innan det blir för illa.
Men, det är sååå lätt att halka in i ovanor. När det är mycket som händer, kul på jobbet och en massa som bara "måste göras". En kaffe hit - ett glas bubbel dit - en överhoppad måltid dit. Till slut kommer smällen. Det har den gjort nu. Magen säger ifrån.

Så nu följer en period av rutiner. Varva ner - oavsett hur kul det är just nu med allt som händer så måste jag varva ner. Sluta dricka mitt älskade kaffe, avstå alkohol (det är ingen uppoffring), äta i lugn och ro - lite och ofta. Men framförallt TA DET LUGNT!

Ignorera inte smärta i magen! Och framförallt - lita på er magkänsla! Mår inte magen bra så mår inte kroppen bra och tvärtom!

Här en bild från när magkänslan var riktigt bra! På semester - i solen! :-)

It's all about the shoes, honey

2017-11-04

Wohooo! Känslan av ett par nya skor! Oavsett vilken typ. Och särskilt när man konstaterar att de funkar precis så som man tänkt sig. Att det liksom är skorna som gör skillnad mellan framgång och...ja...just det...nederlag.
Förra helgens "tröstshopping" bestod i inköp av ett par nya skor. Träningsskor. Jag var ju förkyld så ville ju varken springa eller träna. Men betalkortet kunde ju få motioneras lite. Ok, så det blev efter några vändor ett par Reebok Nano 7. Nöjd och belåten efter de första passen med pjucken. Burpees och knäböjar av olika slag gick ju som en dans! Oh joy!
Så kom jag - glad och stolt i hågen till fredagens pass med Calle. Nu jäklar skulle vi krossa PB'n till höger och vänster! Chins och knäböjar...och...INTE marklyft. Ok, chins har ju mindre med pjucken att göra såklart så där kan jag bara skylla på oträning. Knäböjarna - vilken känsla! Äntligen kunde vi lassa på tyngre utan att jag först fick en viktskiva utplacerad under varje häl. Vilken lycka. Men sen kom det. Kraschen. Smällen på käften. Marklyft på submax. Just nu då 90 kg och benen skakade som asplöv. Total flopp! Ena lyftet kändes som att det tog 3 år och det var MYCKET kämpande - trots att vikten i sig inte var nåt problem. Men stabiliteten... FAIL!
Så. Nu har jag ytterligare befäst och konstaterat att det verkligen handlar om vad du har eller inte har på fötterna.

Knäböj - Reebok Nano 7
Löpning - Saucony Kinvara 7
Gå på stranden - barfota
Jobba - Christian Loubotin "Pigalle"
Dansa hela natten lång - barfota
Lidingöloppet - Saucony Kinvara 6 - även om fötterna efteråt såg ut som att jag sprungit barfota!
Gå på lina - barfota

Marklyft - hädanefter och fotsättningsvis i strumplästen! Punkt!

Snart framme i Paris!

2017-11-02

Jag har inte långt kvar nu! Jag räknade på skoj ut hur lång sträcka jag kommit upp i genom att cykla till och från jobbet regelbundet under drygt ett års tid. Räknar man dessutom med alla andra "transportsträckor" till andra ställen än just jobbet/hem så är det ännu längre.

Jag har cirka 4 km till jobbet. Det ger 8 km om dagen. Jag är sedan lite realistisk och inser att jag ju utslaget på ett år kanske faktiskt "bara" cyklar 4 av veckans 5 arbetsdagar i snitt. Och så har man ju några veckors semester och några dagar då det är totalt och fullständigt snökaos, punktering på cykeln eller annat som hindrar mig från att ta cykeln.

Jag skulle säga att - om man bortser från det faktum att det ibland är med livet som insats - cykeln är det optimala transportmedlet. Ja, bortsett från att springa givetvis!

Det är en investerings- och en underhållakostnad givetvis, men den är ringa i jämförelse med bil eller busskort. OCH det absolut bästa av allt är att du ju får lite motion och frisk luft på köpet!!!

Så, nu är jag, lågt räknat uppe i ungefär 144 mils sträcka under mitt år ToR från jobbet. Det är alltså nästan sträckan till Paris (155 mil)! Visst är det galet!

Och jag lovar - det ska mycket till innan jag ställer cykeln!
Hagelstorm? Jag tar cykeln!

(För) kort klänning..? Jag tar cykeln... ;-)

Drömmar

2017-11-01

Inatt kom den!  Ni vet en sån där fantastisk dröm som man aldrig vill vakna upp ur! Och när man väl gör det (vilket jag gjorde det med ett "ryck" kl. 5 dvs. en halvtimmes förbättring sedan i måndags...) så ställer man sig genast frågan; "Kan drömmar gå i uppfyllelse?".
Sömndrucken ligger jag och rabblar igenom en massa låtar på temat drömmar (ja, ni vet jag gillar ju verkligen musik). "Dreams (can come true)" med Gabrielle, "Dreams" med Axel Ross, "Don't dream it's over" med Crowded house (och åtskilliga re-makes), "Dreaming of you", Selena, "Dreaming of you" - Cigarettes After Sex...Ja, listan är ju oändlig!

Jag har alltid varit väldigt fascinerad av drömmar. Köpte några "drömtydarböcker" i högstadiet som fortfarande står i bokhyllan även om jag inte öppnat dem de senaste 20 åren. För mig har alltid drömmarna varit viktiga. Mest för att jag inbillar mig att de ju faktiskt försöker säga mig något. Eller inte drömmarna i sig såklart utan snarare mitt undermedvetna. Vad bär jag på "därinne på djupet". Om man skrapar lite på ytan.
Vad är jag rädd för? Vad har jag på mitt (dåliga) samvete? Vad upptar mina innersta tankar? Ofta går det ju direkt att koppla till situationer man befinner sig i för tillfället, i vardagen. Stressigt på jobbet, outredda "meningsskiljaktigheter", kollegor, människor i ens närhet. Familj och vänner (döda som levande)....

Med åren har jag  lyckats bli allt bättre på det som kallas "lucid dreaming" - dvs. att man lyckas medvetandegöra sig själv i drömmen om att man just drömmer. Det gör att man (istället för att bara "passivt vara med och låta allt hända") faktiskt kan välja att ta en aktiv eller passiv roll i handlingen i drömmen. Om man t.ex. drömmer en hemsk mardröm så kan jag alltså lyckas "lugna" mig själv i drömmen genom att påminna mig om  att det ju just bara är en dröm. Då kan jag passivt låta drömmen fortgå eller bestämma mig för att "byta dröm". Är det en bra dröm, eller en dröm där jag gärna vill vara en del av att se hur det utvecklar sig vidare så tar jag en aktiv roll. Det är extremt häftigt när det handlar om t.ex. konflikthantering, problemlösning mm. Och ja - jag vet. Det låter ju kanske heeeelt galet för många. Men jag ser drömmarna - oavsett deras vetenskapliga, fysiologiska och psykologiska roll - som en fantastisk tillgång!

Riktigt starka drömmar kan jag bära med mig länge. Jag minns fortfarande ett par drömmar som jag drömde för 10-15 år sedan. Och drömmarna kan "sitta i" under flera dagar. Göra mig illa till mods - eller göra mig på gott humör.
Ofta brukar jag berätta för folk jag drömt om att de varit med mig i drömmen och vad som utspelade sig. Många tycker kanske det är helt galet, men för mig är det ett sätt att faktiskt bekräfta att de funnits med i mina tankar.

Bland det värsta som kan hända - av många olika anledningar men där efterkommande trötthet är en - är ju att man inte kan sova alls. Man vaknar till och ligger vaken. Vrider och vänder på sig och det tycks ibland alldeles omöjligt att lyckas somna om. Men, då finns det de som säger att; "kan du inte sova så är det för att du är vaken i någon annans drömmar". Och det tycker jag är väldigt fint! Jag antar att det är lite "givande och tagande" som gäller...

Det finns många olika teorier om varför man drömmer (ni kan läsa mer om det på t.ex. www.somnupplysningar.se).

Fundera över vad du brukar drömma om... Försöker ditt undermedvetna faktiskt säga dig något? Kanske finns det något du borde göra eller någon du borde prata med idag för att komma ett steg närmare din dröm..? Ha en härlig onsdag!