Sluta klaga - börja prioritera!

2017-06-26

"Har du svårt att hinna återfukta din hud varje dag..?". Den vackra, välsvarvade kvinnan i reklamen vill få mig att första att jag minsann visst har tid att smörja in mig. Med en lotion i sprayform. Det är ju fantastiskt! Som hittat! Räddningen är nära! Jag som knappt hinner med att leva.

Hur var det nu igen, hur gör man egentligen när man andas..? För det är ju så mycket nu, med allt. På jobbet - särskilt såhär innan semestern. Och med allt annat. Måste ju hinna tvätta, vara glad, blogga, träna och dessutom vara en "sjuhelvetes bra morsa". Hur ska man hinna - och hur ska man orka? Jag somnar på söndagkvällen med löftet om den fantatsiska lösningen på alla mina problem ekandes i huvudet. En lotion i sprayform är kanske vad jag behöver ändå..?

Trots att jag ändå tycker att jag kommit en bra bit på vägen så kämpar jag fortfarande med att påminna mig själv om att prioritera. Och med att inse att det bara är jag som väljer. Att jag väljer hur jag vill göra - oavsett vad det gäller. Oavsett om det handlar om att välja det "långsamma startledet" i ett lopp helt enkelt för att det ska bli så innerligt härligt att bara njuta. Eller som igår, efter morgonens löprunda, att GÅ upp för trapporna istället för att "ruscha uppför". Idag ska jag ta det lugnt. På jobbet och hemma. Jag ska prioritera och välja. Prioritera att ta det lugnt och vara närvarande. Jag ska sluta klaga på "allt runtomkring" som hindrar mig från att göra just det.

Och jag ska smörja in mig ordentligt med en hederlig kräm. På burk.

Hoppas ni får en härlig vecka! Det ska jag ha!

Snabbaste midsommartårtan - utan socker och gluten!

2017-06-23

 

Glad midsommar! Jag startade dagen med min nya midsommartradition ( Midsommarträning - 7 sorters blommor!)! 7 blommor blev det på 10 km, men fick bli en "livlina" i form av en maskros på slutet. Alternativet hade varit att sno en pelargon ur en kruka utanför en restaurang. Är inte superlätt att hitta blommor i stan - även om jag ju sprang längs prunkande Södermalm!

Kom på att jag helt missat midsommartårtan! Så blev att slänga ihop en tårtbotten illa kvickt och täcka med det som fanns hemma - dvs. vaniljkvarg och jordgubbar! Hur gott somhelst - och dessutom utan socker och gluten! Snabbt går den att fixa också! Tårtbotten kan du givetvis toppa med precis vad du vill - och självklart göra fler att lägga ihop om du vill ha en högre tårta!

 

1 Tårtbotten
3 äggvitor
150 g mandelmjöl

1) Sätt ugnen på 160 grader.
2) Vispa äggvitorna hårt.
3) Blanda försiktigt ner mandelmjölet och rör ut eventuella klumpar.
4) Bred ut smeten i en smörad springform (form med löstagbar kant) eller bred ut i valfri form på en plåt med  bakplåtspapper.
5) Grädda i cirka 15 minuter (beroende på ugn) eller tills bottnen fått lagom färg och är fast.
6) Låt bottnen svalna och bred sedan på valfri fyllning eller topping. Jag valde som sagt vaniljkvarg med jordgubbar.

Jag har räknat på att tårtbottnen räcker till 8 portioner vilket då ger nedan näringsvärde per portion (EJ inräknat fyllning eller topping)

Vill du ha fler tips på mat, snacks och enkla recept? Läs mina tidigare inlägg:

- Fransk chokladmousse (gluten-, laktos- och sockerfritt)
-
Fondue (varierbar i oändlighet!)
-
Fröknäcke (gluten- , laktos-, ägg-, och sockerfritt)
-
Ishavsröra (gluten- och sockerfritt)
-
Kesoostkaka (gluten- och sockerfritt)
-
Kokostoppar (gluten-, laktos- och sockerfritt)
-
Parmesanflarn (gluten-, ägg- och sockerfritt)
-
Ugnsbakade päron med mintchoklad (gluten-, ägg- och sockerfritt)

Snacks/tilltugg:
-
Energipraliner med choklad och jordnötter
-
Rostade edamamebönor
-
Trillingnöt
-
Ugnsrostade nötter med smaksättning
-
Slush på vattenmelon

Midsommarträning - 7 sorters blommor!

2017-06-22

Det är något speciellt med att träna på högtidsdagar. Oavsett om det är påsk, julafton, födelsedag eller andra bemärkelsedagar.
När jag springer på julafton kör jag – givetvis – med tomteluva (se inlägg HÄR) och på långfredagen kör jag givetvis långpass (se inlägg HÄR). Och när man springer eller tränar på midsommar kan man ju göra det iförd blomsterkrans. Nackdelen må vara att det kan bli väldigt varm och kliigt efter en stund. Och om du ex. väljer att utföra annan träning än löpning så finns ju risken att kransen till slut står på ända eller ramlar av!

Så, istället för att ”piffa upp” med en midsommarkrans kommer här mitt tips! 

Passet 7 sorters blommor!   
  

Bukett 1) För dig som vill springa/lufsa eller gå:
Plocka 1 blomma för varje kilometer du avverkar.
Variant: Variera genom att göra till ett pass med långa intervaller. Förslag kan då vara att köra varannan kilometer i lugnt tempo och varannan i snabbt (börja givetvis med en lugn kilometer så att du kan värma upp).

Bukett 2) För dig som utför annan träning:
Gör 3 repetitioner av nedan med 30 sek vila mellan varven. Varje övning/km motsvarar 1 blomma:

Blomma 1: 20  Jumping jacks

Blomma 2: 20 steg utfallsgång

Blomma 3: 20 situps

Blomma 4: 20 st Squats/benböj

Blomma 5: 20 armhävningar (på knä eller tå)

Blomma 6: 20 burpees

Blomma 7: Plankan - så länge du kan/vill

Om du inte har turen att ha en blomsteräng inpå knuten kan du gärna kombinera pass 1 och 2 och då förslagsvis gå 1 km mellan varje övning. Du kan självklart förändra precis hur du vill och anpassa till både svårare enklare!

Glad midsommar!


Vackert hår - hur gör man? Eller - HUR man låter bli att klippa sig

2017-06-21

OK. Jag har problem. Det är ett stort, eländigt och ett riktigt I-landsproblem. Jag går längs med kanten till en djup ravin. Jag balanserar bokstavligt talat på den hårfina gränsen mellan hopp och förtvivlan. Jag ska försöka spara ut håret. Pjuh… För alla er som någon gång gått igenom detta med att försöka spara ut en kort frisyr till en lång – eller ni som drömmer om att håret ska växa fortare – bli längre så vet ni precis vad jag pratar om.

För att göra min hårhistoria så kort det går. Jag har alltid haft långt hår (åtminstone så som jag själv upplever det). Ner på ryggen. Någon period klippte jag det axellångt. Men annars har det alltid varit långt. Jag drömmer fortfarande om mig själv som långhårig på nätterna. 2009 klippte jag en längre page – trivdes bra i det förutom att det ju krävde en hel del jobb. När jag blev gravid fick jag som annars förvisso haft fint självfall – från ena dagen till den andra – lockigt hår! Ja - riktigt lockigt hår! Bara sådär! Pang bom! Det var rätt kul och funkade ju bra med hår ner till axlarna. Sen försvann lockarna i samband med amning. Då ledsnade jag och klippte succesivt håret kortare och kortare – delvis i takt med mitt ökande träningsintresse. För det är ju så ljuvligt praktiskt med kort hår när man tränar ofta. (Läs gärna mitt tidigare inlägg: Hänger din träning på håret?)

Dagen är nu kommen. Gränsen är nådd. Den nåddes när sonen frågade; ”Mamma, hur såg du ut när du var tjej och hade långt hår..?”. Då kände jag att – fasiken, ungen måste ju få se sin mamma i långt hår! Nej, men skämt åsido – jag saknar faktiskt mitt långa hår ibland. Så. Nu gäller det – klippa eller inte klippa!? Nu har vi nått den magiska och avgörande gränsen när håret börjar leta sig ner över öronen och jag får kämpa varje gång jag passerar en frisörsalong. ”NEJ, inte gå in och klippa…INTE klippa…Tänk på något annat”.

Kan man få håret att växa fortare!? Finns det några knep som faktiskt fungerar? Här kommer ett par stycken saker du däremot kan göra för att förbättra förutsättningarna för ett välmående hår!

 1. Klipp topparna regelbundet
Nej, det gör inte håret längre, men det ser och känns friskare ut vilket kan hjälpa dig från att fatta drastiska beslut (dvs. klippa av allt). Dessutom får du behovet tillfredssatällt att gå till frisören (ni som liksom jag har haft/har kort hår vet att det kräver regelbundna frisörbesök att underhålla – bara det i sig blir en ”vana” man ska försöka trappa ner i frekvens).

 2. Undvik färgning/blekning
Samma som ovan – låt håret vara.

 3. Begränsa användandet av värmeverktyg (fön/plattång)
Också samma som ovan – helt enkelt – undvik saker som sliter på håret.
Håller du håret så välmående och friskt det går under utväxtperioden så ökar dessutom chansen att du får behålla de hårstrån som växer sig långa (som annars riskerar att gå av som resultat av slitage etc.)

 4. Undvik stress!
Ja, håravfall kan faktiskt öka efter perioder av stress! Det sker inte direkt, utan tar ungefär 3 månader (baserat på hårstråets tillväxtcykel).

 5. Fyll på med näring och vätska
Japp, precis som en blomma. Näringsrik mat och lagom med vätska. Mår kroppen bra mår håret bra – säger sig självt!

 6. Sluta tvätta håret
Nja, inte helt – men försök att begränsa hårtvättandet till 1-2 ggr/veckan. Det tar ett tag att vänja sig vid det, men på så sätt bygger du upp hårets (och hårbottens) naturliga barriärer igen. Tränar du mycket så kan du välja att skölja ur håret med enbart vatten. Efter ett par veckor kommer du märka att håret faktiskt inte alls känns lika ”fett” och konstigt som när du började.

Jag kan säga att när jag, precis som många kvinnor som fött barn, ammade så tappade jag rejält mycket hår en period. Förutom ovan, så testade jag då faktiskt tillskottet Priorin (finns på Apotek och i hälsofackhandel). Och min upplevelse var att det fungerade. Jag upplevde att håret växte sig starkare och också snabbare – men har givetvis inga vetenskapliga belägg för det mer än att jag som sagt upplevde att det inverkade positivt på håret.

Nu ska jag försöka klara mig igenom ytterligare en dag utan att klippa mig. Vi får se hur det går.

Här en mycket oskarp bild jag hittade från mitt första "page-ryck" för några år sedan...

..och en "rufs-bild" efter ett par åk i berg-och-dalbana!


Läskande vattenmelonslush - utan tillsatt socker!

2017-06-19

Vilket fantastiskt väder vi har (åtminstone här i Stockholm)! Och det är precis dagar som dessa som jag verkligen suktar över läskande drycker! Ett barndomsminne, som hör sommaren till, är för mig Slush! Ni vet de där isiga färglada dryckerna man kan köpa och sörpla i sig med sugrör!? Dessvärre så innehåller de man köper färdigt extremt mycket tillsatt socker (därav den kan behålla den där lagom isiga konsistensen).

Men, lugn bara lugn, nu ska ni få sommarens absolut fräschaste och mest svalkande tips! Dessutom HELT utan tillsatt socker, baserat på EN ingrediens som förutom att den är supergod dessutom är fullproppad med vitaminer och ger en mängd härliga fördelar! Den innehåller massor med antioxidanter (ex. Lykopen) och bland annat aminosyran Citrullin, som faktiskt kan bidra till att sänka blodtrycket och sägs också kunna bidra till att minska ansamling av fett i kroppen. Den är dessutom kalorisnål! Hur bra!? Jag pratar om VATTENMELON!

Vattenmelonslush

Du behöver:
1) Färsk vattenmelon, utan skal men kärnorna kan gott vara kvar - ingen idé att lägga ner arbete på att ta bort dem.
2) Skär fruktköttet i kuber och frys in i en plastpåsar. Jag brukar räkna med att ha cirka 150 gram per påse.
3) När bitarna fryst helt - mixa dem tillsammans med valfri vätska (ex. kolsyrat vatten, vanligt vatten) för att få önskad konsistens. Börja med lite vätska och öka sedan på försiktigt vartefter. Tänk på att "vattenmelonisen" kommer smälta  vartefter och bilda mer vätska.
4) Häll upp på glas och njut med sugrör och/eller sked!

Såhär på sommaren ser jag alltid till att ha ett par påsar med vattenmelonkuber i frysen - alltid redo att slänga ner i mixern när jag vill ha något läskande och gott!

Vill du, så kan du variera med att blanda i frysta jordgubbar eller hallon i mixern tillsammans med vattenmelonen. Du kan även smaksätta med lite lime eller använda saft eller läsk (med eller utan socker). Efter träningspass brukar jag ha i rå äggvita i mixern - slushen blir då något vitare men mer proteinrik. Vill man ta slushen steget vidare så kan man självklart blanda den med ljus rom eller varför inte mousserande vin...


Pling, pling - ur vägen!

2017-06-17

Det finns de som säger att löpning inte är en materialsport! Helt fel enligt mig!
Det finns hur många prylar somhelst som förbättrar dina förutsättningar att lyckas med löpningen! Förutom skor för alla olika underlag och ändamål, kläder i "rätt" material, vätskebälten så finns ju klockor. Och inte bara klockor som i löparklockor utan klockor som i ringklockor!

För oss "storstadslöpare" så är detta en helt livsnödvändig pryl! För visst är det så, att det oftast är betydligt smidigare att springa på cykelbanan än på trottoaren där man måste trängas med dagisklasser, "latte-mammor" som envisas med att gå i bredd med barnvagnar, turister som stannar och fotograferar och mötande personer som inte har nån koll på vem de möter eftersom de går och stirrar ner i sina telefoner!? På cykelbanan tar man sig fram fort (och dessutom är underlaget oftast asfalt vilket är något mer skonsamt underlag än de gatstenar som ofta ligger på trottoarerna). Och ja, visst, cyklisterna blir ofta arga och plingar argt - men utrustad med den här pinglan så kan du bara plinga tillbaka! För att inte tala om hur smidigt det är att för dig som är riktigt snabb kunna plinga när du ska springa om!

Denna fick jag i present för ett par år sedan. Har använts sparsamt kan jag säga. Men snacka om att det är kul att använda den när man kommer farande på knökfulla gångstråk! För roligare och mer förvånade miner får man leta efter när man "plingat", folk vänder som om och man springer förbi och de ser helt häpna ut eftersom de förväntade sig en cyklist.
Rolig är den verkligen - kanske som en kul present till någon löpare du känner! Den finns att köpa här: https://run-bell.com/


Högt eller lågt? Vara fin eller lida pin?

2017-06-16

Jag älskar skor! Alla skor! Snygga, sköna, låga, mjuka, hårda. Ja, skor för alla diverse tänkbara ändamål. Skogsturer, löpning, arbete... Men mest av allt älskar jag, tyvärr, skor med höga klackar! Förutom att jag ju rent estetiskt tilltalas av de flesta av de höga klackarnas form – de tenderar att bli smäckrare och mer feminina med en smal och välsvarvad klack, så känner åtminstone jag mig mer kvinnlig iklädd ett par. Särskilt de klackar som har röda sulor. De som man inte direkt köper på "Din sko" utan får lägga till några "nollor" för att köpa.

Fördelarna som jag ju säkerligen inte behöver propagera för är ju bland annat att man får snyggare hållning och att man som jag som inte tillhör den längsta delen av befolkningen också blir några centimeter längre. Benen blir också smäckrare med en klack (något som jag som har kraftiga ben tacksamt tar emot). Det finns också diverse studier som pekar på att kvinnor (och män!) som bär klackar uppfattas som mer attraktiva, bland annat på grund av att hållningen ser bättre ut och gångstilen mer självsäker – allt förutsatt givetvis att du behärskar tekniken att gå i de höga klackarna såklart.

Vi är många kvinnor som förstår innebörden av ”sittskor”. Det är alltså de där vråååålsnygga höga klackarna som bara åker på när man vet att den största delen av tillställningen man ska på kommer tillåta att man sitter ner. Eftersom de är så höga och/eller obekväma att ha på sig att man omöjligen kan vare sig stå eller än mindre gå i dem någon längre stund.

Men. Lika gudomligt snyggt det är - lika oskönt kan det vara och också illa kan det bli på sikt. Jag som normalt alltid går i klackar på arbetet har nu senaste veckorna bestämt mig för att köra platt. För att försöka ”rädda det som räddas kan”.
Och när det gäller skor avsedda för tyngdlyftning som ju också är försedda med en klack så ska det inte förväxlas med att trippa runt i höga klackar. Tyngdlyftarskorna är utformade för att vara stabila och stadiga och ge dig bästa förutsättningar att böja djupt och lyfta tungt. Och du går inte runt med dem 10 timmar om dygnet eller springer ett marathon i dem (vilket det faktiskt finns folk som gör i högklackat!!!)…

Så vad kan jag förvänta mig hända när jag nu försöker begränsa mitt användande av högklackat till ett fåtal tillfällen...? Vad kommer hända?

1. Mindre ont
När du går i högklackat får du förvisso en till synes bättre hållning, men du belastar också exempelvis både ländrygg, fotleder och vader på ett onaturligt sätt. Dessutom tenderar skor med höga klackar också vara något smalare vilket kan bidra till smärtsamma förhårdnader på fötter och tår.

2. Mer ont

Ja, faktiskt. Åtminstone till en början. Om du är van att ofta gå i höga klackar så kan man uppleva att det faktiskt gör ont när man slutar med det. Detta eftersom ex. hälsenan kortats av att vara ”ihopklämd” – vilket kommer göra att den nu för att återgå till det ”normala” behöver stretchas ut. Därför kan det vara bra att kanske inte byta de höga klackarna (om du är en fan och frekvent användare av de högsta varianterna) mot helt platta skor som exempelvis Converse utan gradvis ”sänka klacken”.

3. Förbättrad balans
Ju mer markkontakt foten har med underlaget desto bättre balans givetvis. I mitt tidigare inlägg om fördelar med att träna barfota så kan du också läsa om ytterligare fördelar med att ”ha båda fötterna på jorden” – bokstavligt talat. Du hittar det här:
"Ta av dig skorna när du tränar"

4. Längre ben
Japp! Längre ben på riktigt! Eller åtminstone att benen får de bästa förutsättningar att faktiskt bli så långa som de egentligen är, främst gäller detta benets baksida. Du sträcker ut vaderna (som för många blivit för korta – se punkt 2.) vilket bidrar till såväl fina ben såväl som bättre rörlighet när du exempelvis tränar.

För egen del kommer jag nog, tyvärr, aldrig kunna sluta helt med de höga klackarna. Jag tycker helt enkelt att det är alldeles för snyggt! Men att välja mina tillfällen kommer jag definitivt att göra.
Och, mot min väg mot tresiffrigt i marklyft så är jag faktiskt ruskigt sugen på att snart investera i ett par ”lyftardojjor”. Undrar om de går att få med 12 cm klack och röd sula..?

100% njutning - Stockholm Trail!

2017-06-11

Men alltså, var det fantastiskt eller?
Vädret kunde knappast vara bättre. 20 grader, växlande molnighet och en stämning på topp! Strax efter 10 i morse (nja, eller förmiddags för oss som vaknar tidigt) var det ÄNTLIGEN dags att inta Hammarbyhöjdens IP för veckans andra höjdpunkt! Som jag längtat efter detta! 21 km ren och skär njutning. Utan tidspress, utan prestationskrav OCH sist men inte minst UTAN musik i öronen!
Jag och fantastiska Lisa mötte upp teamet bakom Stockholm Trail och bytte några ord med såväl Marielle, som Olle och övriga!
(läs gärna mina tidigare inlägg om Stockholm Trail och traillöpning som ni hittar här: Ladda för trail Därför ska du byta asfalt mot skog och Träning med extra allt - Traillöpning)

Det var ett kärt återseende och jag kände verkligen sån härlig energi för detta lopp eftersom det ju varit min "belöning" till migsjälv efter Stockholm Marathon förra helgen. Bästa Åke satt ju vid ett par kilometer in på banan och även vid cirka 20 km och det kändes verkligen så himla härligt att se honom igen! Vilken fantastisk bana du fått till och jag är så glad att jag fick springa med dig på provlöpningen när några delar av den "kom till".

Banan var så fint snitslad och servicen längs med banan suverän! Vatten, Cola, Sportdryck, banan, lakrits, russin, godis och banan! Och det härligaste av allt var att det kändes så genuint och alldeles utan att att störa upplevelsen och mötet med naturen. Så bra arrangerat! För er som (liksom jag) funderar på hur man ger sig ut på en 21 km löprunda mitt ute i skogen (utan orienterarerfarenhet och därmed också utan att veta var man är) kan jag varmt rekommendera detta lopp!

Efter några kilometrar slog jag sällskap med tre fantastiska kvinnor - Charlotta, Monica och Gunvor! Vi turades om att "ta täten", det skrattades, pratades och väntades in varandra där det behövdes. Det var verkligen en ljuvlig tur och jag slogs verkligen av - återigen - att det är just detta som traillöpning i allmänhet och Stockholm Trail i synnerhet betyder för mig! Gemenskap, löparglädje och naturupplevelse! Bitvis gick vi, bitvis kanade vi nedför, klättrade/kravlade uppför och självklart sprang vi! Stort tack för det fantastiska sällskapet!

Man känner sig verkligen som en gudinna när man passerar krönet på Hammarbybacken! Banan är verkligen tuff men oj vilken fantastisk upplevelse för kropp och själ! För er som nödvändigtvis vill veta, så fick jag sluttiden 3.24. Rätt stor skillnad om man jämför dessa 21 km med Stockholm Marathon 42 km som jag klarade på lite drygt en halvtimme mer. Det säger lite om skillnaden mellan traillöpning och asfaltslöpning men också en del om vad det gör när man väljer att springa för njutningens skull och inte för prestationens...

Och min utvärdering av detta fantastiska lopp måste tyvärr bli att Åke (Holmberg - banläggaren) nog får "göra om och göra rätt" till nästa gång. Banan var minst 10 km för kort enligt mig! Minst! Men skriv upp mig på deltagarlistan redan nu till nästa år! Räkna med mig 2018! Och vad sägs om en "Stockholm Trail - Winter Edition"? Läs mer om Stockholm Trail här: www.stockholmtrail.se

TBT - Du kan allt!

2017-06-08

Throw Back Thursday!

I förrgår, på nationaldagen, bjöds det på lunch hos min morbror! Hederlig köttfärslimpa tillagad i lergryta! Förutom lunchen så fick jag med mig en påse med gamla böcker (typ bara sångböcker eftersom jag enda sedan jag var liten älskat allt vad musik heter - främst att sjunga). Men, det fanns också ett gammalt fotoalbum i påsen. Min farfar var en en flitig fotograf och jag har så många underbara bilder från min barndom. Som bevis på att jag också haft så många härliga och kärleksfulla stunder under min uppväxt utöver de mindre bra...

Det jag slogs av var att det fanns så många bilder som visade på den där fantastiska okomplicerade relationen till livet och också till rörelsen! På bilderna, tagna 1984, är jag orädd och rörlig! Jag dansar i mina "gyllene skor" (hmm...ett par gummistövlar som i mitt sinne verkligen var av guld när jag dansade till "Diggelo diggeley") med min pappa. Jag bokstavligt talat flyger fram över klipporna i skärgården där jag spenderade alla mina somrar. Inte rädd för att ramla i vattnet - inte rädd för nåt!

När du är barn kan du allt! Du är inte rädd för rörelse - för det är det naturligaste som finns. Man ramlar, man slår sig, man springer och klättrar. Man kan allt - helt enkelt för att man inte vet om att man inte kan!


Så, jag undrar - vad var det som hände? Vad var det som gjorde att jag sedan fick så svårt för att känna glädjen att det skulle ta mig nästan 20 år att hitta tillbaka till den? Jag känner att jag vill ägna lite tid åt att försöka minnas och förstå. För nu är jag ju tillbaka och försöker återupptäcka Pippi Långstrumps fantastiska citat;

"Det här har jag aldrig provat - så det klarar jag säkert"! Idag ska jag göra en pullup. Så det så!