OK. Jag har problem. Det är ett stort, eländigt och ett riktigt I-landsproblem. Jag går längs med kanten till en djup ravin. Jag balanserar bokstavligt talat på den hårfina gränsen mellan hopp och förtvivlan. Jag ska försöka spara ut håret. Pjuh… För alla er som någon gång gått igenom detta med att försöka spara ut en kort frisyr till en lång – eller ni som drömmer om att håret ska växa fortare – bli längre så vet ni precis vad jag pratar om.
För att göra min hårhistoria så kort det går. Jag har alltid haft långt hår (åtminstone så som jag själv upplever det). Ner på ryggen. Någon period klippte jag det axellångt. Men annars har det alltid varit långt. Jag drömmer fortfarande om mig själv som långhårig på nätterna. 2009 klippte jag en längre page – trivdes bra i det förutom att det ju krävde en hel del jobb. När jag blev gravid fick jag som annars förvisso haft fint självfall – från ena dagen till den andra – lockigt hår! Ja – riktigt lockigt hår! Bara sådär! Pang bom! Det var rätt kul och funkade ju bra med hår ner till axlarna. Sen försvann lockarna i samband med amning. Då ledsnade jag och klippte succesivt håret kortare och kortare – delvis i takt med mitt ökande träningsintresse. För det är ju så ljuvligt praktiskt med kort hår när man tränar ofta. (Läs gärna mitt tidigare inlägg: Hänger din träning på håret?)
Dagen är nu kommen. Gränsen är nådd. Den nåddes när sonen frågade; ”Mamma, hur såg du ut när du var tjej och hade långt hår..?”. Då kände jag att – fasiken, ungen måste ju få se sin mamma i långt hår! Nej, men skämt åsido – jag saknar faktiskt mitt långa hår ibland. Så. Nu gäller det – klippa eller inte klippa!? Nu har vi nått den magiska och avgörande gränsen när håret börjar leta sig ner över öronen och jag får kämpa varje gång jag passerar en frisörsalong. ”NEJ, inte gå in och klippa…INTE klippa…Tänk på något annat”.
Kan man få håret att växa fortare!? Finns det några knep som faktiskt fungerar? Här kommer ett par stycken saker du däremot kan göra för att förbättra förutsättningarna för ett välmående hår!
1. Klipp topparna regelbundet
Nej, det gör inte håret längre, men det ser och känns friskare ut vilket kan hjälpa dig från att fatta drastiska beslut (dvs. klippa av allt). Dessutom får du behovet tillfredssatällt att gå till frisören (ni som liksom jag har haft/har kort hår vet att det kräver regelbundna frisörbesök att underhålla – bara det i sig blir en ”vana” man ska försöka trappa ner i frekvens).
2. Undvik färgning/blekning
Samma som ovan – låt håret vara.
3. Begränsa användandet av värmeverktyg (fön/plattång)
Också samma som ovan – helt enkelt – undvik saker som sliter på håret.
Håller du håret så välmående och friskt det går under utväxtperioden så ökar dessutom chansen att du får behålla de hårstrån som växer sig långa (som annars riskerar att gå av som resultat av slitage etc.)
4. Undvik stress!
Ja, håravfall kan faktiskt öka efter perioder av stress! Det sker inte direkt, utan tar ungefär 3 månader (baserat på hårstråets tillväxtcykel).
5. Fyll på med näring och vätska
Japp, precis som en blomma. Näringsrik mat och lagom med vätska. Mår kroppen bra mår håret bra – säger sig självt!
6. Sluta tvätta håret
Nja, inte helt – men försök att begränsa hårtvättandet till 1-2 ggr/veckan. Det tar ett tag att vänja sig vid det, men på så sätt bygger du upp hårets (och hårbottens) naturliga barriärer igen. Tränar du mycket så kan du välja att skölja ur håret med enbart vatten. Efter ett par veckor kommer du märka att håret faktiskt inte alls känns lika ”fett” och konstigt som när du började.
Jag kan säga att när jag, precis som många kvinnor som fött barn, ammade så tappade jag rejält mycket hår en period. Förutom ovan, så testade jag då faktiskt tillskottet Priorin (finns på Apotek och i hälsofackhandel). Och min upplevelse var att det fungerade. Jag upplevde att håret växte sig starkare och också snabbare – men har givetvis inga vetenskapliga belägg för det mer än att jag som sagt upplevde att det inverkade positivt på håret.
Nu ska jag försöka klara mig igenom ytterligare en dag utan att klippa mig. Vi får se hur det går.
Här en mycket oskarp bild jag hittade från mitt första ”page-ryck” för några år sedan…
..och en ”rufs-bild” efter ett par åk i berg-och-dalbana!
